Vår historia

Uppsala domkyrka, vars utseende har varierat genom seklen, invigdes första gången 1435. Ärkebiskop Jakob Ulvsson lyckades 1477 erhålla tillstånd från påven att i Uppsala få organisera högre utbildning. Uppsala universitet blev det äldsta universitetet i Norden. Under tidiga delen av 1600-talet började studenter från samma hembygd att sluta sig samman i föreningar, så kallade nationer. (Av latinets na´tio ‘börd’, ‘härstamning’, ‘folk(stam)’, ‘släkte’, av na´scor ‘födas’.) Förebilden fanns i Paris och Bologna där flera svenskar studerade. Professorerna i Uppsala kom att se på nationerna med oblida ögon och förbjöd verksamheten. Situationen blev dock ohållbar och 1663 beslöt konsistoriet, universitetets styrelse, att istället ålägga nationerna ett ansvar för sina studenter. En inspektor, en universitetets representant, skulle utses för att bevaka nationsverksamheten. I och med detta infördes även ett nationsobligatorium. Det finns tretton nationer i Uppsala, en del äldre och en del yngre än Stockholms Nation. Primus Inter Pares, främst bland likar, är det motto som karaktäriserar Nationen. Stockholms Nation har åtminstone sedan 1753 varit nummer ett i nationernas inbördes ordning vilken följer stiftens.

Stockholms Nations äldsta matrikel Vinculum Stockholmense skrev in de första studenterna i Nationen 1649. Matrikeln är en avskrift av den ursprungliga nationsmatrikeln, vilken gick förlorad vid Uppsala stads brand 1702. Enligt ett yttrande i konsistorium den 21:e maj 1656 sägs emellertid, att ”Holmenses begynte Landskaap allenast för try åhr sedan hafwa …”, alltså 1653. En viss osäkerhet får alltså anses råda om vilken tidpunkt som Nationen kan räkna som begynnelsedatum. Det dröjde nästan 200 år innan Nationen fick ett eget hus 1848. Tidigare förde Nationen en ambulerande tillvaro, där inspektors hem med fiscus (nationskistan) var Nationens hem. Hade man fest hyrde man in sig i någon lokal i staden. När biblioteket växte och sammankomsterna blev större beslutade nationsmedlemmarna att se sig om efter egna lokaler.

Landskapet 2 mars 1825 beslutade att en byggnadsfond skulle bildas. Det första steget mot ett hus togs när man av universitetet 1829 fick köpa den tomt där Carolina Rediviva (universitetsbiblioteket) var tänkt att byggas från början. 1000 riksdaler var den hisnande summa Nationen fick betala. Det var en lycklig slump att kvarteret tomten tillhör heter S:t Erik, som är både Stockholms stads och Stockholms Nations skyddshelgon.

Efter många förslag av olika arkitekter antog Nationen i februari 1845 ett ritningsförslag från en av Sveriges då ledande arkitekter, Johan Fredrik Åbom. Det inkom snart anbud från flera byggmästare, det lägsta inkom från byggmästaren Per Johan Pettersson som för 17 500 riksdaler åtog sig att bygga huset. Det visade sig dock att uppförandet av huset blev dyrare än beräknat varför Nationen var tvungen att ta ett tilläggslån på 5 000 riksdaler för att färdigställa byggnadsarbetena. Den 3 juni 1848 kunde slutligen proinspektor professor Johan Henrik Schröder tillsammans med de 154 landsmännen inviga Nationshuset. Den dubbla fritrappa som skulle leda till huvudingången mot Drottninggatan förbjöds av stadsbyggnadsordningen. Även många små ändringar i inredningsritningarna gjordes för att det skulle passa verksamheten som till exempel att inte bygga en gymnastikhall på bottenvåningen.

Redan 1851, tre år efter att huset byggts, började oroväckande sprickbildningar påträffas i byggnaden. Västra delen av huset visade sig vara byggd på en grusås och den östra på lerlager, som när det spruckit under alla år har utgjort det främsta hotet mot Nationen. 1885 renoverades nationshuset första gången. Den största förändringen var ett nytt fristående trapphus med dubbeltrappa in mot gården samt utbyggnaden av den gamla salen. Detta möjliggjordes av att man flyttade den norra väggen i salen ut i övre hallen. Den renovering som genomfördes 1904 medförde inte några större förändringar. Telefonhytter och ett rum för kuratorerna installerades. Nedre hallen blev vid denna tid grön, dekorerad med en neanderbård. Elektriskt ljus infördes i nationshuset på 1910-talet samtidigt som man lade nytt golv i landskapssalen. Man fick flytta på några pilastrar i Gamla Salen för att bereda plats åt Prins Eugens målning ”Stockholms Slott” som donerats av Prinsen till Nationen 1904. Att inga större förändringar skedde berodde till stor del på att konkurrensen från Stockholms högskola ökade. Nationens medlemsantal minskade kraftigt vilket blev en tendens som höll i sig ända fram till början av 1930-talet.

Uppsala universitet fick sin första kvinnliga student 1872, och 1873 skrevs den första kvinnan, Johanna Lewysohn, in i Stockholms nation. Året därpå skrevs ytterligare två kvinnor in i nationen. Den fjärde i ordningen, Ellen Fries, skrevs in 1877, avlade fil.kand. examen, licensierade och disputerade i historia 1883. Hon blev därmed Sveriges första kvinnliga filosofie doktor. Hon blev också 1881 nationens första kvinnliga senior.

Ända fram till 1900-talets början hade nationerna mest karaktären av herrklubbar och studentskorna hade fortfarande i början på 1900-talet i stort sett inte tillträde på tillställningarna på Nationen. Det kvinnliga intrånget i den genuint manliga miljön ogillades från början starkt av de flesta. Men med åren involverades landsmaninnorna allt mer i nationslivet som därigenom förändrades. En studentska deltog första gången vid en majmiddag år 1906. Klubbaftnar med kortspel, dans med mera förekom från 1911.

Den första kvinnliga ämbetsmannen valdes 1928. Gasquerna kompletterades senare också med så kallade ”skutt” som på 1930- och 40- talet var motsvarigheten till nationsdanserna. 1940 valdes Ingeborg A. Hellner till Andre Kurator men Nationen fick vänta till 1966 innan dess första kvinnliga Förste Kurator, Annika Hökerberg, tillträdde.

1935 hade sprickbildningen i Nationens hus gått så långt att man begärde in förslag på ritningar till ett nytt nationshus. De förslag som inkom fann man alltför dyra och Nationen valde att lägga de donerade medlen på en renovering. En invigningsfest hölls i mars 1938. Inför 300-årsjubileet 1949 framkom önskemål om en genomgripande ombyggnad. Det var dock väl sent påtänkt varför man beslöt att bara genomföra en mindre reparation med ommålning.

Nationens ekonomi förbättrades sakta men säkert under hela 1960-talet på grund av ett antal stora donationer. I början av 1960-talet hade Nationen emellertid två stora problem. Det första var att Nationens medlemsantal hade fördubblats på 20 år, från 300 till 600 medlemmar. Det andra var att sprickbildningarna i nationshuset nu var så omfattande att man var tvungen att vidta någon sorts åtgärd. Flera förslag inkom, vilka samtliga innebar att man endast obetydligt skulle förändra det gamla Nationshuset och att en stor tillbyggnad skulle läggas vid den östra gaveln och in mot gården. Man köpte därför 1966 en del av Gamla Stadshotellets gård. Under ett år, medan renovering och byggnation genomfördes, huserade nationen i exil i hyrda lokaler på Smedsgränd. 1968 stod det Nya huset färdigt, ritat av arkitekten och professorn Peter Celsing. invigningsfesten hölls i januari 1969. Den nya festsalens modernistiska design med grå obehandlad betong och synliga armeringsjärn i väggarna väckte dock föga entusiasm bland nationsmedlemmarna och jublet uteblev.

Spexet föddes i Uppsala, och spex framförda på Stockholms Nation har haft stor betydelse i spexets historia. 1800-talets studenter spelade mycket teater, liksom man musicerade och sjöng. Man spelade enklare salongsfarser, men också spex. Omkring 1860 inleddes en spexets guldålder med en opera buffa benämnd Dumben. Bland berömda spex bör nämnas Rudolf, första gången framfört 1862, Ödipus (1913, skrivet av Ragnar Josephson, senare bl.a. ledamot av Svenska Akademien) och Ariadnes tråd (1928), skrivet av HK Rönnblom, senare känd deckarförfattare, och med den fortfarande på Gasquerna sjungna ”Egeisk skärgårdsflirt” – eller ”Egeiska Havet” som den ofta kallats. I mars 1954 framfördes spexet Hamlets son, det första med kvinnliga skådespelare. Många andra spex, från förr och senare, borde nämnas, men spexen på Stockholms Nation förtjänar sin helt egna historia.

Under det sena sextiotalet präglades samhället och kanske särskilt universiteten av en tilltagande politisering och en vänstervåg med de konvulsioner i västvärlden som Vietnamkriget då skapat. Också Nationen påverkades särskilt under åren 1967 – 1970 av radikala strömningar. Under de åren avskaffades seniorskollegiet och intresset för mer formella tillställningar, gasquer och frackmiddagar minskade. Alternativa och inte så ”studentikosa” sista aprilfiranden anordnades. Nationen blev inte sällan ett forum för intensiva politiska diskussioner, studiecirklar etcetera. Ett exempel på stämningen var att landskapet vid ett tillfälle under denna period, efter en dramatisk omröstning, beslutade att skänka pengar av nationsmedlen till Nordvietnam. Beslutet ansågs dock strida mot nationsstadgan och upphävdes därför av Nationens besvärsnämnd. Ordförande i besvärsnämnden vid denna tid var nationens legendariske inspektor, professorn i processrätt Per Olof Ekelöf.

Den stora tillströmningen av studenter som Nationen räknat med när nybyggnationen planerades uteblev och Nationens ekonomi försämrades avsevärt. Under början av 1970-talet gjorde nationen flera misslyckade försök att arrendera ut festlokalverksamheten till olika restauratörer och senare att hyra ut Nya salen till kommersiella diskotek – med begränsad tillgång till salen för enstaka större tillställningar och fester. En av hyresgästerna målade olovandes om Nya salen helt och hållet. 1977 lyckades nationen slutligen hyra ut Nya huset på lång tid till Musikforum, eller Nya Barowiak som det senare hette, och den ekonomiska situationen stabiliserades.

Politiseringen av verksamheten under det sena sextiotalet var som bortblåst efter bara några år. Medlemsantalet började öka igen och passerade med råge tusen landsmaninnor och landsmän. 1974 skapades föreningen Societas Seniores Holmienses som blev en föregångare till ett återuppståndet seniorskollegium. Den första januarimiddagen avhölls 1975.

Torsdagarna hade sedan 1960-talet varit Stockholms Nations särskilda festkväll med middag samt umgänge och dans in på småtimmarna. Fram till slutet på sextiotalet bestod förtäringen endast av ärtsoppa med varm punsch, men ett kreativt klubbverk såg med tiden till att det blev större variation på kosthållningen. Till torsdagsmiddagarna hörde programverksamheten med kända svenskar som gäster och talare och ibland musikunderhållning.

Uppsala universitet 500-årsjubiléum var en höjdpunkt också för nationerna – och då inte minst för Primus Inter Pares, Stockholms Nation. Vid den bejublade högtidsmiddagen 30 september 1977 förärades Nationen närvaro av H.M. Konung Carl XVI Gustaf, som då också installerades som Nationens Förste Hedersledamot.

I början på 1980-talet intensifierades Nationsverksamheten ytterligare. Medlemsantalet ökade kraftigt och man kunde därför säga upp Musikforums kontrakt. Nationen var åter herre i sitt eget hus.