Historia – Stockholms nation

Bakfickans historia

Arbetsnamn: Bakfickan

Repotage från Holmiensis nr.3 2018
Text: Amela Muratspahić
Bild: Henric Mörch

Solen skiner högt på himlen när jag sätter mig på cykeln och beger mig mot Carolinabacken. En sådan där solig men kylig morgon som är så typisk för september månad i Uppsala och som dessutom gör det omöjligt att klä sig efter vädret. Överallt myllrar det av studenter. Studenter på cyklar, studenter i recceutklädnader, studenter som skriver in sig på nationer… studenter överallt!

Själv är jag på väg för att träffa Marcus Laurén i ”Kakel” på Stockholms nation. ”Kakel” är Stockenslang för Kakelbaren en våning upp, där du, kära läsare, sannolikt spenderat många klubbkvällar. Marcus är projektledare för hela den ombyggnation som sker på Nationen och den som sitter på mest information om projektet. Ändå är han otroligt hemlighetsfull i frågan. Innan intervjun skulle äga rum planerade jag att göra lite efterforskningar om arbetet, men fann blott en mening på Nationens hemsida: ”Stockholms nation, nu expanderar vi, färdigställt VT2019!” Och under detta ”Stay tuned, mer info kommer löpande…”

"Ändå är just festligheter någonting Stockholms nation är minst sagt känd för ..."

Nog vill projektgruppen vara hemlighetsfulla, men varför då? Vad är det egentligen som händer på Stockholms nation, i termer vi som inte är så insatta i projektet kan begripa? För att förstå det ska vi börja med lite historia om Nationshuset.

Stockholms nation har funnits ungefär sedan 1649. Det råder lite skilda meningar om det exakta året Nationen grundades, men den allmänna meningen är att det var någonstans vid mitten av 1600-talet. Trots detta existerade Nationen i 200 (!) år utan fast lokal. Detta förändrades dock 1828 då universitetet sålde en tomt till Stockholms nation. Spoiler alert: den var redan då belägen i hörnet av Drottninggatan och nuvarande Nedre Slottsgatan där nationshuset än idag stoltserar. Vid den tidpunkten hade Nationen haft en byggnadsfond sedan 1825 som framgångsrikt samlat in pengar till köpet. Ändå dröjde byggstarten och först efter utförliga ritningar av arkitekten Johan Fredrik Åbom, antagande av byggmästare Per Johan Pettersson och hela tjugotre år blev huset färdigställt den 3 juni 1848.

Sedan dess har åtskilliga ombyggnationer och renoveringar gjorts då huset alltid upplevt problematik med anledning av att dess västra kortända ligger på en grusås och den östra på ett lerlager. Detta har resulterat i att den östra sidan sjunkit ned och orsakat sprickbildningar i huset. Problemet har även givit Nationen det fyndiga smeknamnet ”Huset på lut”. Tänk på det nästa gång du kliver in i den något sneda hallen i Nationshuset! En av de mest omfattande ombyggnationerna inleddes i början av 1960-talet baserat på professor Peter Celsings ritningar, då huset förstärktes och den vita tillbyggnaden (”sockerbiten”) som är ihopbyggd med Nationshuset först uppkom.

"Det är ju den största satsningen som gjorts för att utveckla nationen sedan 1960-talet"

Efter flera års festande och uthyrningar av delar av Nationen, startade insamlingen STÖDH (”Stockholms Öde i Dina Händer”) under 1980-talet till förmån för ännu en välbehövlig renovering av Stockholms nation. När den kom till stånd i början av 1990-talet introducerades bland annat den svartvita kakelbaren vi alla känner till och älskar idag.

Okej, tillbaka till nutid och dagens Stockholms. Nu är det dags för Nationen att byggas om igen, och den här gången med Marcus Laurén vid rodret. Och det märks. Under vårt samtal tvingas Marcus lämna rummet för att träffa en konstruktör som kommit ett par timmar tidigt och är i behov av hans hjälp. Han ursäktar sig och återkommer snabbt. Det riktigt lyser i ögonen på honom när han talar om projektet. Som framgår ovan och som Marcus även tar upp har Nationen inte genomgått någon större verksamhetsexpansion sedan 1960-talet. Istället är det mest reparation och underhåll det handlat om. Dock menar Marcus att ombyggnationen nu inte längre handlar om att laga något som är trasigt, utan istället om att göra Nationen ännu bättre.

”Vi vill kunna erbjuda studenter, medlemmar och framförallt engagerade någonting extra, ett mervärde på Stockholms nation”, säger han självsäkert.

Så vad är det då egentligen som ska byggas om, rent konkret? Marcus vill självfallet inte avslöja för mycket men jag lyckas få ur honom att dansgolvet som kallas ”printhouse” samt utrymmet bakom (”Redins” som det heter bland de insatta) ska byggas om. Det ska bli ett stort café som är tänkt att skapa en slags kontinuitet då utrymmet ska användas hela tiden. Marcus avslöjar även att många av övervåningens verksamheter kommer flytta ner till den nya lokalen. Han berättar:

”Lokalerna uppe är mer anpassade för festkvällar och stora sittningar, men inte lika bra anpassade för att ta en fika på förmiddagen eller äta en god bit mat med vännerna på kvällen. Mycket av detta beror på att det är luftiga ytor med möbler som ständigt måste flyttas runt på grund av diverse evenemang. Tanken med den nya lokalen är att vi ska ha fast inredning i serveringsytan och ett helt nytt restaurangkök i anslutning. Det innebär att även om vi har en stor uthyrning på övervåningen kan caféet på nedervåningen fortfarande vara öppet och båda köken jobba parallellt.”

Själva idén om att det nya caféet ska vara fräscht och modernt verkar vara viktig för Marcus. Han talar om att de ska försöka jobba mycket med ljussättning och att caféet ska vara flexibelt och funktionellt, från morgon till kväll, oavsett om det handlar om en pluggstund mitt på dagen eller myshäng med kompisarna på kvällen. Ett café som är öppet från tidig förmiddag till sen kväll med både en fast och flexibel meny, det är idealet.

Marcus själv har arbetat med projektet sedan det på hans initiativ drog igång på allvar hösten 2017. Han berättar att ombyggnationen funnits på Styrelsens dagordning i flera år utan några större framgångar, men att han efter sin tid som Andre kurator ville ta tag i projektet som han ansåg hade stor potential. Enligt honom är ombyggnationen viktig för att kunna erbjuda studenter en plats på Stockholms nation med en trevlig och kontinuerlig verksamhet, och inte bara fest.

Ändå är just festligheter någonting Stockholms nation är minst sagt känd för och Marcus menar att det finns all anledning att fira premiären för det nya, ombyggda Stockholms med pompa och ståt. ”Vi kommer öppna under vårterminen 2019 och förhoppningen är att vi ska ha en smygpremiär för bara ämbetsmännen – så personalen blir lite varma i kläderna. Sedan ska det klippas band och grejer – det är ju den största satsningen som gjorts för att utveckla nationen sedan 1960-talet. Och det ligger helt rätt i tiden, att lyfta Nationen och skapa något nytt.”

Frågor eller funderingar?

Kontakta Marcus Laurén, Projektledare
bakfickan@stockholmsnation.se

Till sist måste jag fråga Marcus vad han tycker är mest spännande med projektet för att förstå hans starka engagemang, varpå han svarar:
”Det mest spännande är om det går åt skogen. Om jag drivit det sedan 2017 och det går käpprätt åt skogen”, skrattar han och fortsätter ”Nej, men det roligaste är att få lära sig så mycket. Jag har möten med arkitekter och byggmöten med konstruktörer och snickare. Samtidigt får jag stå i köket en vanlig måndagskväll och provlaga en meny. Och att få vara med och göra Stockholms nation bättre – en nation som gett mig så mycket, att känna att jag får ge något tillbaka, det känns väldigt bra!”

När jag cyklar iväg från mötet med Marcus funderar jag över hur mycket information jag fått ut av min intervju egentligen. Ännu kan jag inte få någon klar bild i huvudet av hur det färdiga resultatet ska se ut. Jag lämnar därför Stockholms nation denna torsdagsmorgon med fler frågor än svar, men är också mer taggad än någonsin på att få ta del av det nya, ombyggda Stockholms. Och att få vara en del av en milstolpe i Nationens minst sagt levande historia som fortsätter prägla det unika nations- och studentlivet i Uppsala.